Arkitekten skriver om de crowdfundade hyresrätterna som vi har tagit fram i samarbete med ETC och Hans Eek.

Det är passivhus byggda med träkonstruktion. Ett unikt koncept vi är stolta över att vara en del av!

Läs hela artikeln på Arkitektens hemsida.

Vår design för ett cykeltorn vid Centralstationen i Göteborg har vunnit pris i det prestigefyllda World Architecture Community Awards, detta i kategorin ”designed”. Kul!

Läs mer om detta på World Architectures hemsida.

Sverige behöver arkitektkontor i alla storlekar, skriver Joakim Kaminsky i tidningen Arkitekten.

Trenden att mindre kontor köps upp av större är inte en självklar utveckling. Sverige behöver arkitektkontor i alla storlekar. De senaste åren har en uppköpstrend svept över arkitektursverige. En bransch som redan kännetecknas av stora aktörer har konsoliderats ytterligare och sedan 2015 har ett tjugotal mindre och medelstora arkitektbyråer blivit uppköpta.

Risken finns att vi vaknar upp till en mindre dynamisk bransch. Samtidigt finns det en inspirerande mottrend med rekordmånga nystartade arkitektbyråer under fjolåret, en chans som vi behöver ta vara på eftersom det historiskt har visat sig svårt att ta steget från liten till medelstor byrå. En missuppfattning är att marknaden är självreglerande, att de små kontoren klarar sig och växer om de är tillräckligt bra. Problemet är att det finns en rad inbyggda drivkrafter som driver utvecklingen mot större kontor. Investeringsvilligt kapital söker sig idag till konsultbranschen både via börsen och privata investerare. Idag är det en lukrativ bransch i högkonjunktur mitt i en byggboom, men vad händer med investeringarna i sämre tider när marginalerna blir mindre? Accepterar man en lägre avkastning eller kommer kapitalet röra sig till andra branscher och lämna arkitekterna i sticket?

”De mindre kontoren bidrar också till en mer dynamisk debatt. De har ofta en spetsigare profil, till exempel politiskt eller estetiskt, och kan driva på utvecklingen inom sitt fält.”

Ett annat problem för de mindre kontoren är de många upphandlingar som är utformade så att de gynnar större kontor. Ofta ställs krav på antal genomförda projekt inom snäva kategorier eller år i yrket. Resultatet blir att nya firmor får svårt att komma in. Så varför är de små och medelstora arkitektkontoren viktiga? Till att börja med levererar de arkitektonisk kvalité. Se bara på Kasper Sahlinpriset. De senaste tio åren har sju vinster gått till kontor med färre än 30 medarbetare och jämför man med inspirerande arkitekturländer som Schweiz, Norge eller Danmark har de alla generellt mindre kontor än i Sverige. De mindre kontoren bidrar också till en mer dynamisk debatt. De har ofta en spetsigare profil, till exempel politiskt eller estetiskt, och kan driva på utvecklingen inom sitt fält. Är man inte lika etablerad vågar man vara modigare i debatten. För de anställda i företagen är det positivt med fler valmöjligheter, alla trivs inte bäst på en stor arbetsplats.

Vi på Kjellgren Kaminsky föreslår två konkreta åtgärder för att främja mångfalden och hjälpa de mindre byråerna att gro:

Inför obligatoriskt wild card för mindre kontor till inbjudna tävlingar arrangerade av Sveriges Arkitekter (systemet finns i Norge och har varit en viktig del i många kontors framväxt). En eloge till Stockholms stad som just nu genom för en markanvisningstävling med krav på unga arkitektkontor, ett bevis på att det går!

Ställ kvalitetskrav istället för kvantitetskrav i offentlig upphandling. Värdesätt exempelvis ett prisbelönt projekt framför antalet genomförda projekt. Värdera ett CV efter erhållna stipendier och publiceringar istället för efter år i branschen.

De stora konsult- och arkitektbyråerna bidrar med oerhört mycket till arkitektsverige och har en viktig roll att fylla, men för att få mångfald och dynamik behövs kontor i alla storlekar och vi kan inte ta de små och medelstora kontoren för givna.

Artikel publicerad på Arkitektens hemsida.

Det är äntligen dags för ännu en KAN Connect!

I september 2018 arrangerar Kjellgren Kaminsky, Krook & Tjäder och Sveriges Arkitekter den populära mötesplatsen KAN Connect i Göteborg och Stockholm.

Anmäl dig och ditt företags deltagande här.

Vi har vunnit det parallella uppdraget för en ny stadsplan i Jordbro centrum!

Projektet är ett viktigt steg för vårt Stockholmskontor och blir deras andra stora stadsutvecklingsprojekt. Vi har redan påbörjat arbetet med planprocessen tillsammans med våra beställare Samhällsbyggnadsbolaget och Haninge kommun.

Vi skulle vilja visa vårt bidrag till tävlingen för ett nytt bostadshus i trä vid Gibraltaratan i Göteborg.

Vi vann tyvärr inte denna gången, men vi är ändå stolta över förslaget. Vi hoppas att du gillar det lika mycket som vi.

Grattis till vinnaren!

Jippi!! Vi och BJC Group AB har vunnit två tomter på markanvisningstävlingen i Skeppsbron, ett av de mest prestigefyllda områdena i Göteborg.

Med i vårt team finns även Trendie, Norconsult, VBK, C.Grunewald Projekt Aktiebolag och Bengt Dahlgren.

Läs mer om nyheten här.

Joakim Kaminsky skriver i Arkitekten om hantverkets betydelse i den byggda miljön.

Byggandet i Sverige har successivt tappat kontakten med hantverket och går mot en allt större likriktning. Både till sin konstruktion och i sin arkitektoniska utformning. Denna utveckling har gått längre i Sverige än i många jämförbara länder som Schweiz, Danmark eller Norge. Trenden har stärkts av att vi i Sverige har stora företag på både konsult- och byggsidan. Många byggare har även satsat på upprepning i form typhus, prefabricering och husfabriker som en del av sin affärsidé.

Med bostadsbrist ökar pressen på att bygga snabbt och billigt. Som arkitekt är det lätt att se problemen med utvecklingen. När de flesta byggbolag har färdiga manualer som bestämmer allt från golvmaterial till fasadutformning är det svårt att ge byggnaden en mänsklig skala och anpassa den till platsen. Följden blir ett likriktat arkitektoniskt uttryck över hela landet. Men måste vi välja mellan rationalitet och hantverksmässighet, mellan detaljering i den mänskliga skalan och kostnadseffektivt byggande? Är monotoni och storskalighet en oundviklig följd av ett industrialiserat byggande?

I andra branscher har den industriella utvecklingen gått in i en mer dynamisk fas där produkter både kan masstillverkas och individanpassas. Exempelvis är en mobiltelefon uppbyggd på en masstillverkad plattform, men dess attraktivitet för köparen ligger i hur den kan individanpassas i form av gränssnitt, appar, fodral och hörlurar. Kan en liknande utveckling vara möjlig inom byggbranschen? Det finns två spännande vägar framåt som kan leda till ett nytt förhållningssätt till hantverk och detaljering i byggandet.

Dels finns en begynnande trend där de industriella byggprocesserna utvecklas till att inkorporera variation, detaljering och platsspecifika lösningar. Två tekniker som kan nämnas är CNC-frästa och 3D-utskriva byggnadsdelar. Med dessa metoder är det inte längre mer komplicerat att ha en varierad detaljering, möjligheterna är inbyggda i produktionsprocessen. Ett exempel Bearth-Deplazes projekt New Monte Rosa hut i Zermatt, Schweiz. Här har arkitekten använt sig av en CNC-fräs för att ta fram mönster i träkonstruktionen som ger byggnaden en unik karaktär och detaljering.

I framtiden kan vi bli bättre på att utnyttja den teknik som finns tillgänglig och även inspireras av tillverkningsmodeller i andra branscher. Ett annat spännande förhållningssätt är byggnadstyper där en rationell prefabricerad kärna förfinas med hantverksmässiga metoder. Det kan ske på en fabrik eller på byggarbetsplatsen. Vi provade det här i skala 1:1 i vårt projekt Öijareds hotell. Här består stommen av hotellrum som tillverkas på en fabrik i moduler. Dessa gavs sedan en unik beklädnad både interiört och exteriört med hjälp av hantverkskunnande och lokala material. Ett annat exempel är Colectivo Warehouse i Lissabon där det Portugisiska kontoret Village Yard byggt ett café och mötesplatser med hjälp av en stomme av containrar som sedan målats och detaljerats av konstnärer, hantverkare och boende i området.

För att utveckla detta förhållningssätt måste vi bli bättre på att tillvara på kunskap. Dels den som finns i Sverige men även den stora kunskapsbank som kommer med invandringen från omvärlden, både i form av utomeuropeiska flyktingar och arbetskraftsinvandring från grannländer där hantverket har behållit en starkare roll än i Sverige. Utbyggda lärlingsprogram och arbetsmarknadsåtgärder kan vara viktiga åtgärder. Detta innebär både nya utmaningar och möjligheter för arkitekten. Det krävs mod och innovationslust för att hitta nya lösningar. Jag vill uppmana branschen att använda sig av de rika möjligheter som finns i framtidens smarta industrialiserade byggande. För att behålla branschens relevans hos allmänheten och undvika historiska misstag behöver vi återupptäcka hantverket och den mänskliga skalan i vårt byggande.

Artikel publicerad i tidskriften Arkitektur 2017 Nummer 1, s. 20.

Kjellgren Kaminsky har tagit fram ett nytt förslag för Hedens framtid.

Vi anser att Heden skulle vinna på färre markparkeringar, en större mångfald av idrottsprogram och stråket i Vasagatans förlängning mot Ullevi, skulle kunna förstärkas och befolkas ytterligare. Vi föreslår att Heden förtätas nedåt, det Göteborgska namnet för vår projektidé faller sig naturligt; Neden.

Läs hela artikeln på Göteborgs-Postens hemsida och mer om förslaget här.

Joakim Kaminsky ifrågasätter i en artikel i tidskriften Arkitektur ett av den moderna svenska stadsplaneringens mest vedertagna estetiska krav.

Det tycks ha blivit något av ett mantra i modern svensk stadsplanering; kravet på vertikal indelning av fasader i små enheter med olika estetiska uttryck. Men bakom ytan finns stora bostadshus utan motsvarande variation i sitt innehåll. Under det senaste året har vi på Kjellgren Kaminsky arbetat med stadsplaner med liknande förutsättningar över hela Sverige; Korvetten i Malmö, Väsjö Torg i Sollentuna, Selma Lagerlöfs torg i Göteborg och Oceanhamnen i Helsingborg för att nämna några. Målet är gott; att bygga stad som den ser ut i våra stadskärnor, gärna stenstaden. Dock missar man tyvärr poängen. Det som ger kvartersstaden unika kvalitéer när den fungerar som bäst, är inte den estetiska variationen utan den programmatiska.

Rem Koolhaas beskriver den i Delirious New York och Charles Montgomery i Happy Cities; den täta, innovativa blandstaden där nyckeln är mixen av program inom och mellan byggnader och kvarter. Dynamiken uppstår i städer som har vuxit fram organiskt med fria zoneringsregler och en variation av byggherrar. I en sådan stad kommer den estetiska variationen på köpet. Det omvända förhållandet uppstår när vi behåller ett gammaldags zoneringstänk med homogena bostads- och kontorskvarter, i bästa fall med lokaler i hörnlägen, som sedan kläs med kulisser av estetisk variation. Kanske är det resultatet av en minsta motståndets lag där stadsbyggnadskontoren kan checka av varierad gestaltning och byggherrarna får lättexploaterade stadsdelar med enhetligt innehåll.

”Våga skapa detaljplaner som blandar olika program inom samma kvarter, som möjliggör olika användning över tid och som släpper fram arkitektur som inte underordnar sig staden utan som bidrar till och stärker dess upplevelse “

För husarkitekten blir bieffekten att det är svårt att skapa en tydlig och ärlig arkitektur. Att rita ett bostadshus med tio olika fasaduttryck framför samma program och byggnadstyp (ja, det har hänt) blir i bästa fall krystat, i värsta fall reduceras arkitekturen till dekor. Kraven på olika fasadmaterial är också kostnadsdrivande, något som leder till att det i slutändan finns mindre utrymme kvar för andra kvalitéer i det arkitektoniska uttrycket som gedigen materialitet eller detaljering. Och ja, det är viktigt att erbjuda en variation av intryck och en omsorgsfull detaljering i markplan för att göra staden attraktiv i gångfart, men det kan uppnås på andra sätt. Portland är ett exempel på en alternativ väg. Eftersom staden har mindre kvarter än de flesta andra amerikanska (och svenska) städer, är stadsbilden spännande och varierad även om varje kvarter i sig för det mesta är ritat av en arkitekt med en gestaltningsidé. Bland annat kan Pearl District som jag besökte i fjol, nämnas som ett fint exempel. Området har utvecklats från industriområde till blandstad från 90-talet och framåt, nu komplett med en ny spårvagnslinje. Här har husen en tydlig egen identitet utan att stadsbilden känns rörig eller otydlig, detta eftersom gatustrukturen är tydlig och kvarteren är slutna. Hus med bostäder och arbetsplatser varvas, även om andelen arbetsplatser kunde varit högre.

Vill vi bygga den dynamiska blandstaden så låt oss planera för dess varierade innehåll istället för att detaljstyra dess estetik. Våga skapa detaljplaner som blandar olika program inom samma kvarter, som möjliggör olika användning över tid och som släpper fram arkitektur som inte underordnar sig staden utan som bidrar till och stärker dess upplevelse. 

Artikel publicerad i tidskriften Arkitektur 2016 Nummer 3, s. 18.